Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact

 

 

Christofer Dahlby


Offra din handske i den oljiga skyn

 

 

 

 

Du kom som du var och
Inget kunde...
Eller
…Ta av dig klockan (ärmen uppluckrad).
Med mittpunkten fästad i horisonten även den
Korridorlik.
Och det ljuvligt konstanta förklädet
Om dina,
Hamnar. Oförsiktigt pådrivna
I solnedgång i honör.
Illusionernas afton bedarrar tyvärr.
Ja aftonens ansikte svallar upp löser sina band,
Läggs till vila
I salt i mistlursånga i kransade kyffen i helvete!
Du milda hav.
Ställ in mina möten,
Middagen brinner.

 

 

Oförändrat barn
Luffar med sin spade, tyglar sitt hölster.
Tystat kök insinuerar frysens
Andeväsen.
Med dessa skalbaggar ska han knyta sin krans.
Med dessa händer ska han kanta sin trans.
Vedbodsröster kramar sig mot hans hår i vassa sekunder,
Tidens tecken granska hans frossa. (svårmod)
Och i tidig morgontimma, tåget dra sin strimma.

 

 


Konturer ivrigt uppenbarade
Talade feber, steg på utan att fråga.
Med stråken höjd över struman
Skåla vi i vatten (Jägermeistern väntar troget)
Fot hundjävel! Grinande små
Pojkar på dvärgparad kokar sin grädde
(Under åskande skyar).
Trampar druvor till kopiösa mattor under hyggligt
Snatter (Vem bakom gardin?)
Och vem vid eld?
Vem frågar och vem stryper sin takråtta?
Du du, säger jag dubbelt.

 

 

Stad
Dold runt hans huvud
Kuvad till spårlöshet tinner och horn
På skrivbordets kant
Och gatan slumrar utelåst i sommarens
Omsorg
Hans armar svajar glatt
Runt runt vi gå i dans
Rigor Mortis
Flöjten för helvete
Det ska uttalas flöjtén
Brevbärarn ringer på och knastrar
"Vid hav vi häv?"
Mustascherna fladdrar på den stackarn
Strängar sänker sig likt en spindels strävan mot mattan
Himlande ögon sträcker krattan
Halvätna fiskar på plattan
Utanför surrar den mekaniska
Horan
"Vrid Här Vrid Häv"

 

 

Trenne damer klingade jag mot bordet,
Och greppet bleknade om kneget.
Kastande mejram, hurtigt hugget!
Målar vi måsars vingar, eller landskap?
Virtuosa meddelanden vi aldrig såg eller blunda?
Trådknyterskans arm, ärrad och oförglömlig.
Som ett streck
Över himlen blick mot horisonten binder åmynningen till mening...
Och blick runt bordet i åldrad ek-längtan!
Inga frågetecken inga sovande blå-dagar...
Där borde sitta trenne direktörer (damer?) Högklack
Döttrar fläta sina morbida eftertankar i sömndröm.
Väster ut, vid änden: Jublande tattare raljerar friluftsteater.
Östan till: Maffiga slätter strida i tystnad (Vördnad).
Ja den galne mannen tar sin käpp och slår ett varv,
Ett till för att sedan kasta kappan åt vargarna.
Och bortom ängslan han står...
Tyst.



 

 


 

Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact