fenomenia soaksche menjang
så du rör dig
åt en vind nu
njuter mot sanden
som din dröm
som kanade neråt
i golvet
att ljudet
kan skratta så tyst
trådar stärker hudens flor
hon svävar
tyst försiktigt lätt
vita hårstrån mot en säng
så lutar sig tid
mot ett golv
vi är bara skuggor
som nuddar
en söm
det går ett tåg mellan husen nu
mellan mörkren
som du
går
mot din kropp
för en dröm
över himlen kommer rökfigurer
fram mot dig
som hästen
i din skugga
ljus som cirkus
reser sig
undra hur tyst en päls
kan falla
biter fast fötterna
stilla
ett tåg genom
husen
och gruppen stod klar
att trilla genom
skuggorna
kila fast de ögonen
vänta när gruset
rusar fram
mihiano
macreba dishto yanansee
greppar släpper
steg som tång
i ström
som den skugga
som gömmer en stad i sin flykt
de ditlagda hörnen
de flygande tunnlarna ut
den varma flykten
in i cirkeln
och tillbaka igen
dräkten på scenen
som drömmer
ljubljuda misch
kha steza
rho veljani mentz
thi jenn ruvla
rundgången spricker
går ner sig
rullar ut sin öppna famn
i sömn
en scen i dimmigt motljus
dhak bena
mey vienne
dosch scht
