här är
ingens sång
av allas öron
alla som byggt staden
gul
av inflammationen
mitt fönster din smäll
och det ljusklädda barnet däri
kanske en sång i maggropen
för de går en dans
över himlens sårskorpa
en repa från
det innan
vi kastar pappersservetter
kodord från varandras huvuden
hej
eller inte
du lyfter av ditt
förband
det har stelnat
du klistrar fast dig
i mitt fönster
som ett ja
när du går förbi
i natten dröm-
trummande är träden mot fönstret
mot
sovandets rytmiska smekhav
att långsamt
när det där fallet
mot drömmen det inbjudande
fallet
blir en vana
jag kommer
och du vinkar
med avklippta fingrar
till din saft som lämnat dig
till dig
och handen har fastnat
du knyter dina ben
runt pekfingret
pressar solen
ur månen
en nattfjäril landar på
ditt öga
vill lägga sina ägg
i dig
att stycka världen
och lägga den i frysen till drinken
på morgonen
innan jobbet
dit tunnelbanor åker
och avståndet mellan vagn
och plattform
kommer aldrig komma närmare
varandra
mellan
springer barnen som lämnade
magar i tid
för dans utan rörelser och alltid i otakt
till dunk som
fräter i armveck
min nyfödda dotter har
en saga
till de stympade dvärgarna
i otid
dörrarna stängs
en suck i kläm
en saga utan dotter
jag har spottat säger
du
jag har spottat ut
stjärnorna
de springer där framme allihop
de är på väg
du tar ut ditt hjärta
och hänger upp det
över oss
de är framme nu
säger du
hör du att
de knackar
