Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact

 

 

H Christian Werner


 

Ligorio

(ur diktsvit i Mannen på gatan 2, 1994)

 


 

Ligorio

Ligorio - med master och bröst
fräsande stekpanna som besitter ett saltkar
bultande tunnor som fylls med sveda
Ligorio - trummorna som skvalpar på floden
en tiger med fjädrar
en hamn med skyhöga kranar och armodet som biter i prunkande trädgårdar
Underbara salt!
Saltet som lägrar hyndorna
skriande salt
Österns visdom som fetvadd mellan tänderna
flyende skinnsoffor och ett gigantiskt öra med brokiga människomassor
Bödlarnas bödel
trähäst som aldrig övervintrar
Syltvatten som piskar kinderna
Alla rosiga hostningar som förkunnar resningen
Ett kyligt tyg bär upp dessa vattniga palmträd
med sandstormen krasande mellan käkbenen
Kalifatets röta med fransiga tinnar och torn
Lungan som exploderar och dumdristighetens blåmålade horder
Kyrkliga päronträd med luspanka skratt
Det sällsynta dammolnet med tusen ansikten
randiga gudsdomar som kilas in under huden
och smärtan som fyller staden med purpurmoln

 

Jag reser mig

Och jag reser mig blå och intaglig
och jag reser mig med hjärtat bekransat av insekter
och fuktiga naglar
Stränga matematiska skönhet!
Res dig!
Res dig med huvud av metall!
I en grop i marken lägger jag runda små kvinnor
och jag skall resa mig innan natten har fallit
innan träcken torkat på huden
innan den sista graven blivit förseglad
och jag skall resa mig, i mitt vita hus som svettas
i sin kalla lamhet, som brinner med blå låga
en iskall eld, som smulas mellan handflatorna som en torkad geting
Jag skall resa mig, klibbig av honung, doftande av varma famntag
Som en giftig sten
Som en giftig sten i en underbar kvinnas panna
Som bonden som plöjer magens runda kött
Jag skall resa mig med röda armar, med fjärran länders vilda ögon som en krans kring min skrikande mun

 

Du skall tala

Männen skrattar med oljade tänder och rämnande hästar
Tusensköna
Tusensköna
Du är ett grönt bortom
Du är en himmel som skymtar ur markens sprickor
I morgon skall du tala
Tala ur hålet i magen
Din djupa brunn med ringande klockor och sandig rök
Tala med ditt träkors i ansiktet
Sluka världen med ditt hål i magen
Du är den matta glansen av ett dystert ödes fullbordan
Du är den färg som flagnar i ögonvitan
Du är den sanna nederbörden!
Dina brännande händer värmer solen om natten
Dina ögon är främmande stenar som faller från himlen
Jag bryner lätt dina läppar
Jag friterar ditt hår
Du gjuter din olja över mig
Du skär med kniven längs min rygg
Du är den dansande flamman som nyckfull stiger ur min buk

 

Att sova

Hennes dova bröst spricker som en park under jorden
Etter väller ur din hand
den skall aldrig mera smeka
den mjöliga magen
Ur min strupe stiger livlösa skepp
som plöjer hennes ansikte
Bilder från en ändlös dvala:
Det är det högsta tornet
Det är havens klippor
Det är tinningens spetsbågefönster
Det är de suddiga kvinnorna
Det är lärkträdet med åtta hörn


 

 


 

 

Home - Texts - Galleries - Other media - Links - Contact